Album of the YEAR, week 43: Glasvegas - Glasvegas
-
Artist:
-
Album:
-
Track:
Tracklist
1. Flowers & Football Tops (6:56)
2. Geraldine (3:45)
3. It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry (4:25)
4. Lonesome Swan (2:43)
5. Go Square Go (3:26)
6. Polmont On My Mind (3:51)
7. Daddy's Gone (4:23)
8. Stabbed (2:22)
9. S.A.D. Light (4:00)
10. Ice Cream Van (5:56)
Sigh. Where do I where do I... where do I... start? Attempting to review an album that so much has been already talked about. The heck with it. Writing in English any more now won't do it. English is not my native language and anything else but the native one can't replace the emotions revolving around this album. Nothing else but Swedish would do this album any justice. All you non-Swedish peeps need to know that this might just be this year's very best album. The end of your road is here! So just go buy this album will ye?
No, I will not translate this review. Frankly neither of us need to, it's for the best of all.
För nu jävvvvvlar stämmer jag in i den enda kör som möjligen kan överrösta det jubel, eller snarare alla de tusen enskilda ensamma snyftningar på mörka kalla ställen världen över, som skotska Glasvegas debutalbum obönhörligt framkallat. Tusentals människor kan inte ha fel, inte ens Sveriges samlade musikvetarkår kan ha fel. Glasvegas gör det som tusentals andra band försökt. De nämnvärda banden som ändå kommit närmast det känslomässiga vulkanutbrott som bandet Glasvegas nu har givit upphov till är Interpol och Coldplay. Men varken X&Y eller Turn On The Bright Lights kan någonsin mäta sig med den enorma himlakropp av post-punk revival och hårt slående balladkompositioner som vi nu ödmjukt bävar under. Glasvegas sopar undan allt motstånd och kvar finns en enda starkt lysande stjärnhimmel som vi vänder oss till i svåra stunder.
Glasvegas är överhuvudtaget inte originellt, nej nej, men det är inte alltid huvudsaken. Den är nämligen att man har kunskapen, färdigheten och friheten att välja originella eller mindre originella grepp för att fånga lyssnaren, för att skapa eller förmedla känslor. Vilket Glasvegas är ett briljant exempel på. Det är nästan, nästan så att jag vill påstå att vem som helst med normal empati, kärlek och kontakt med känslorna i livet, inte kan undgå att i princip fysiskt slås ner på knäna efter att de överväldigande trummorna avlöser det genialiska ekande gitarrintrot av den perfekta Geraldine. Nej, det FINNS perfekt musik. Lyssna själv och bedöm!
Jag vet inte hur många gånger jag redan känt en klump samla ihop sig i halsen, känt ögonen vattnas och till och med fått en tår i ögat på tåget eller bussen till den (jag hittar inget tillräckligt starkt adjektiv) Daddy's Gone, för att sedan snabbt torka bort den. I Sverige får man nämligen inte gråta på offentliga platser. För ifall man gör det är man sinnessjuk eller helt emotionellt rubbad. Särskilt inte till något så banalt som musik... Men gissa vad? Jag ÄR helt emotionellt rubbad. Fack ju verry match Glasvegas. Ni har emotionellt rubbat en sjuttonårig musikälskande kille. En som bloggar om musik dessutom. Jag har gråtit till endast ett album i mitt liv förut och det är så mycket som Silent Shout. Du som läser denna - ur ett svenskt perspektiv, smått ostiga recension, den är inte en av mina bättre, jag gör till exempel överdrivet långa meningar och avviker från det jag inledde meningen med och använder alldeles för många punkter och kommatecken bara för att det är så jävla bra det här albumet är - säger jag, förutom grattis att du överhuvudtaget KAN läsa det här, kanske nu börjar inse storheten i detta faktiskt banbrytande och spektakulära album.
Glasvegas är här. Glasvegas är nu. Glasvegas är här nu. Trots att bandet gör den mest storslagna musiken som svävar över oss som stora moln har de en stadigt rotad socialrealism i sina texter och sin omtumlande rock. Jävlarimej, Glasvegas tar i så att all skiten bara känns i kroppen. Och tänder samtidigt ett intimt stearinljus av hopp. De är dina vänner, när du behöver. Glasvegas, jag älskar er, men ni bryter ner mig. Jag vet inte jag vet inte... inte hur jag ska sluta. Kanske kanske kanske... kanske bara så här. Kanske. Kanske mitt i en mening när Daddy's Gone börj
BUY/KÖP/ GLASVEGAS!
VISIT GLASVEGAS.NET
Glasvegas - Daddy's Gone (ysi)








Comments (0)